hur greppar man tag om det döda. hur stoppar man det ovälkomna. den tunga korgen med bilder som vanskapt filosof ger mig tillbaka sången om tillit.
jag kan inte minnas mitt liv längre, alla mina fåglar är döda - och de flyger vid min sida. oberörd av framtiden, stark av tiden som gått. kanske klarar de av att lyfta sin egen förruttnelse när insidan är så stor som kylan ni tidigare fångat mig i. en levande bur, och är man fri från galler så kollapsar strängarna som höll vännerna uppe. det är nog kollektivt som få. jag undrar när katastrofen gräver under vårat helgon. temat för igår. våren jag höll förgången.